Jag tror att jag har bestämt mig för att hoppa av skolan.

( NOW I SAID IT; I DROPPED THE BOMB)

Vilken förmodligen kan komma som en chock för många. Då jag inte har vart speciellt öppen med hur jag har känt mig och mått. Skolan får mig att tappa livslusten. Eller det är väldigt felbeskrivet då det inte är dens fel. Inte heller några människor som går i skolans fel. Men grejen är att jag är så skolless, att jag inte orkar kliva upp på morgonen, det handlar inte om lathet, det handlar om press och om ångest.

Och all press och ångest går ut över mitt sociala liv så att jag känner att om jag ska gå där i tre år kommer jag vara ett tomt skal. Jag berättade precis för mamma och det är som att en sten lyft från mitt bröst. Hon reagerade inte alls som jag trodde att hon skulle göra.

Jag kan berätta lite vad jag gjort iaf, inte för att det är så mkt. Jag har skrivit ett CV vilket var skitjobbigt, man inser verkligen hur lite man har att komma med. Jag har sökt ett jobb, liksom det är lika med att världshistoria borde skrivas. Jag ska givetvis söka fler, men grejen är den att jag måste gå till bibloteket och betala dom för att skriva ut mina papper. Känns som att jag behöver minst 50 st xD

 som jag ska gå och dela ut i affärer och aktivt söka jobb, då. Jag behöver prata med skolan, vilket jag inte gjort än. Känns som att jag bara sjukanmält mig för att jag har sån ångest bland annat. Det var när jag var sjuk som tanke verksamheten kom igång på riktigt.

jag låg sjuk i två veckor i feber och hosta och sånt. O det är klart att man funderar då över vad man egentligen vill. Jag vet att jag kände såhär innan också, men det är först nu jag egentligen har tagit ett beslut.

Jag tänker satsa på körkortet, det känns som att om man inte behöver gymnasieutbildning till jobben så behöver man körkort, och nu när jag vet på riktigt vad jag vill, så inser jag att jag vill ta körkort, och när jag slipper pressen från skolan känns det faktiskt riktigt möjligt. Jag är otroligt optimistisk fast min framtid kanske ser mörk ut, men den känns fan inte mörk!

Grejen är att jag vägrar att må så dåligt att jag sitter och hyperventilerar på kvällarna för att jag inte vill kliva upp på morgonen, ni behöver inte förstå det. Ni får gärna se ner på mig för att jag hoppar av. Men det är mitt liv och mitt beslut.