Fest&feelings
Allt är inte bra.
För första gången så tvekar jag om det här på riktigt.. Jag känner en oro växa i magen, och bli större hela tiden. Jag önskar att saker och ting vore lättare, just nu vill jag bara gråta. Jag känner mig grymt olycklig, kanske för att jag insett vad jag måste göra.Det som vore bäst för alla kanske, men svårast att göra. För jag är ju en sjukt egoistisk varelse som fortfarande vill hoppas på att det inte ska behöva bli såhär, Mitt hjärta kommer gå i tusen bitar, jag tror det håller på att göra det nu... Jag vill bara skrika högt. Ge mig en lösning på det här innan det knäcker mig...
Stadsfesten
Kvällen har varit bra, Veronica Maggio var bra,Melody club var awesome och MARMELADORKESTERN VAR BÄST! helt jävla grymt drag, kokhett och skönt med regn. Saker och ting blev kanske inte som man ville ändå, menmen. men det är skönt när inte allt är så jävla förutsägbart- Vi förfestade lite hos Tove, sen tog vi bussen ner till stan, sjukt packad. Mötte angelica på busshållsplatsen, gick iväg och drack lite mer, Åkte lite på tivolit, sen vare veronica maggio,som var väldigt bra. Vid det laget började mina fötter göra riktigt ont, så jag ringde morsan och bad henne ta med ett par andra skor när dom skulle hämta Nattis, så jag genomled Melody club med grymt onda fötter, men det vare värt.
Sen började det regna, vitt linne. Dock gick det rätt okej. Morsan kom vid tolv, så då fick jag mina platta skor, det var som att komma till himmelriket, Angelica åkte hem. Och jag fick virra omkring och leta Tove och Lina i regnet väldigt länge. Till slut hittade jag dom vid marmeladorkestern. Haha dom var awesome, sjukt drag som sagt.Sen vet jag inte riktigt vad vi gjorde, mendet är så med hela kvällen faktiskt O.o jag minns inte allt.Men jag vet att vi hade väldigt kul iaf! Till lslut ringde morsan och sa att jag skulle hem, direkt. Så ja, var inte så mkt att göra åt. Slut på det roliga, nu är jag hemma och har börjat nyktra till rejält.
och jag tror på det vi kallar kärlek, och jag tror på det vi upplever, det är därför jag håller på att gå sönder nu...
för att jag tror på oss...
För första gången så tvekar jag om det här på riktigt.. Jag känner en oro växa i magen, och bli större hela tiden. Jag önskar att saker och ting vore lättare, just nu vill jag bara gråta. Jag känner mig grymt olycklig, kanske för att jag insett vad jag måste göra.Det som vore bäst för alla kanske, men svårast att göra. För jag är ju en sjukt egoistisk varelse som fortfarande vill hoppas på att det inte ska behöva bli såhär, Mitt hjärta kommer gå i tusen bitar, jag tror det håller på att göra det nu... Jag vill bara skrika högt. Ge mig en lösning på det här innan det knäcker mig...
Stadsfesten
Kvällen har varit bra, Veronica Maggio var bra,Melody club var awesome och MARMELADORKESTERN VAR BÄST! helt jävla grymt drag, kokhett och skönt med regn. Saker och ting blev kanske inte som man ville ändå, menmen. men det är skönt när inte allt är så jävla förutsägbart- Vi förfestade lite hos Tove, sen tog vi bussen ner till stan, sjukt packad. Mötte angelica på busshållsplatsen, gick iväg och drack lite mer, Åkte lite på tivolit, sen vare veronica maggio,som var väldigt bra. Vid det laget började mina fötter göra riktigt ont, så jag ringde morsan och bad henne ta med ett par andra skor när dom skulle hämta Nattis, så jag genomled Melody club med grymt onda fötter, men det vare värt.
Sen började det regna, vitt linne. Dock gick det rätt okej. Morsan kom vid tolv, så då fick jag mina platta skor, det var som att komma till himmelriket, Angelica åkte hem. Och jag fick virra omkring och leta Tove och Lina i regnet väldigt länge. Till slut hittade jag dom vid marmeladorkestern. Haha dom var awesome, sjukt drag som sagt.Sen vet jag inte riktigt vad vi gjorde, mendet är så med hela kvällen faktiskt O.o jag minns inte allt.Men jag vet att vi hade väldigt kul iaf! Till lslut ringde morsan och sa att jag skulle hem, direkt. Så ja, var inte så mkt att göra åt. Slut på det roliga, nu är jag hemma och har börjat nyktra till rejält.
och jag tror på det vi kallar kärlek, och jag tror på det vi upplever, det är därför jag håller på att gå sönder nu...
för att jag tror på oss...
Kommentarer
Postat av: Anonym
"Sen började det regna, vitt linne"
Haha okej hur gick det då?
Trackback