Vart tog alla vägen?

Jag kan berätta lite om vad som hänt sen i onsdags, inte för att det är något särskilt. Men ja, jag promenerade till busstationen, med humlan och min feta väska i släptåg (ja ni vet tjejer) och tog bussen till ullånger, där jag mötte mamma på bussstationen och vi åkte tillsammans till kramfors. Sov där en natt innan vi började resan upp mot kalix. Jag hade ett fett lager med mumsmums,chips,choklad,bilar,lakrits och ja... godis i allmänhet, så man kan säga att jag tjockade rätt rejält på vägen upp med inställningen att jag kunde banta när jag kom fram.
MEN NÄR JAG KOM FRAM, så blev jag itvingad mer chips, och mormor hade gjort palt... bara för min skull.. äsch, det där är en relativt ointressant historia.

Jag älskar norrbotten,skoterpojkar som åker omkring inne i stan, dom är bara för mums... alltså MUMSMUMSMUMS! jag älskra skoter... gaaah, det blir lite dreggel nästan nu. men man märker det, att manvet vart man hör hemma när man åker ditåt. Det är bara däruppe som jag är lycklig på riktigt, och folket är så underbart, så öppet och så härligt...

Min morfar mår iaf väldigt bra efter att han fått en defribilator (eller nåt, läs pacemaker) inopererad. Och hela vistelsen däruppe gick ut på att äta och att umgås med folk. Jag hade trevligt. Tyvärr så var BY bortrest då, annars hade jag kanske hunnit med att träffa henne också! men icket.

Vi åkte iaf hem på söndag (flera kgn tyngre) och stannade givetvis i umeå enbart för lökringarna.
What to say? ´Nu är jag i kramfors, och det är att slöa, och snora, och dollar som gäller. Seriöst, dom försörjer mig just nu. MEN JAG BANTAR! eller jag försöker åtminstone, imorgon ska jag bara äta yoghurt. Jag tkr inte om att vara här, eller någonstans förutom hemma för den delen, alla tvingar mig att äta massa saker och det passar inte bra ihop med min nya bikini. Jag svär. När jag fyller arton ska jag väga 40 kg OCH NEJ, det är inte anorektiskt. DETÄR HÄLSOSAMT!.