jag är förtvivlad

jag hatar när... all press kommer smygande från ingenstans, när jag inte hinner förbereda mig.. Jag bara säckar ihop, redo att ge upp... Pressa mig inte.. Jag liksom dör inombords varje gång. O tårarna rinner och jag känner mig bara så otroligt hjälplös, Ni bara sänker mig... Jag kommer inte ihåg sist jag fick vara ifred en hel dag, jag tror jag vill det. behöver det. Jag funderar på att sjunka ner i ett bad nu snart, jag vill bara be alla att sluta... Jag orkar inte.

Just nu mår jag extremt dåligt och jag kan inte beskriva all den pressen och ångest jag känner inom mig, alla känslor är som oidentifierbara... och egentligen bryr jag mig inte. Samtidigt förstår jag varför.... Jag kommer inte orka stanna om jag blir kvävd, jag måste få andas.. och jag har panik... O jag känner att jag måste förklara mig, för jag vill egentligen inte göra såhär. jag vill inte sticka varje gång och lämna dig ensam, förmodligen med fler än en fråga obesvarad.... Men jag kan inte svara, jag vill bara...

och jag känner mig så låst oavsett vad vi gör... Jag behöver prata med någon som jag... men i guess i'm just one of a kind... I'm just cold, och det här är nåt slags uppdaterande inlägg hela tiden, för jag verkar aldrig riktigt vara klar... Med det jag vill få ur mig. Kanske för att jag aldrig riktigt får ur det ur mig... Livet ska inte vara såhär. Jag är klar...

Känn min förtvivlan... Ibland känns det som att du känner mig, men vid tillfällen som dessa så inser jag att du inte gör det, och jag får sån panik.

punkpunktpunktpunktpunktpunktpunktpunktpunktpunktpunktpunktpunktpunkt

Kommentarer
Postat av: Emelie

Tack för omtanken :)

Det gick bra faktiskt, det jobbigaste var att vänta 1½ h på min tur och bara sitta och stressa upp sig. Men nu är det avklarat!! :)

2009-08-03 @ 21:54:06
URL: http://lemille.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0