Jag har alltid siktat mot stjärnorna. När jag var liten så ville jag bli astronaut, sen ville jag bli bestseller writer, författare ja. Jag har alltid haft ett behov av att skriva, men inte alltid tålamodet. Nu vill jag bara dansa, det var min bästa vän, Anna Boviner Ylitalo som fick in mig i dansvärlden tror jag. Vi bestämde oss för att börja med modern dans, jag anar att det var hennes intiativ, och vår första show var fantastisk... Fantastisk kul att göra. Kanal fem var där och filmade, och allt var bara awesome och all nervositet försvann... Jag kommer ihåg att det var en jävla kick, och den där kicken ville jag ha mer av...

Hon slutade dansa, jag fortsatte. Jag ville pröva något nytt, street,jazz,ballett, allt jag bara kunde. Ja åh, dans är min grej. Jag siktar fortfarande mot stjärnorna, men skillnaden på nu och förut är att jag har lärt mig att se dom riktiga stjärnorna och dom är otroligt mycket närmare än tusen ljusår bort, jag har lärt mig att prioritera och värdera lite mera.

Det jag vill säga med det här är nog att vi är människor allihopa, och ibland blir saker inte som man tänker sig att dom ska bli... vi som människor är väldigt sköra. O vi har inte tiden på vår sida, in fact så är det väll det enda vi inte har på vår sida för allt annars verkar för oss. Vi ska inte slösa med tiden utan fånga den som flyr ifrån oss och se till att den kommer till rätta. Men samtidigt får vi inte jaga vårt förflutna så mycket att vi missar nutiden. Jag vet inte varför jag agerar som jag gör just nu, eller varför jag prioriterar så här när jag vet att jag borde prioritera helt annorlunda.
 
I love you.