usch-

Jag undrar om jag agerat annorlunda om jag visste att det var sista gången jag skulle prata med dig, eller om jag i stundens hetta hade tänkt  att det ändå var det bästa som skulle kunna hända. Att bli av med dig. Hade jag gått vidare mycket fortare om jag vetat att det var slutgiltligt? Sluta vänta? Slutat hoppats? Hade jag accepterat?
Jag väntar fortfarande på dig. Det är bara så svårt för mig att tro att allt vi kände, och allt vi gjorde ledde oss hit. Jag önskar fortfarande att jag aldrig träffat dig. Men ändrar det de faktum att jag vill ha dig i mitt liv? Knappast. Jag ville aldrig att du skulle försvinna. Egentligen. Jag antar att jag snart måste börja acceptera att du är borta, men jag kan inte tänka att det var sista gången vi pratade med varandra utan att jag visste om det, utan att jag värdesatte det. Jag önskar att jag inte raderat ditt nummer ur mitt minne.

They're saying you've got one more chance to do right and it's tonight.
Now go out there and show them that you love them before it's to late.
And just when i go to walk out my bedroom door it turns to a stage.
They're gone.


Kommentarer
Postat av: Therese

Känslan du beskriver, jag känner igen mig till 100%, jag lyckades bara aldrig uttrycka mig i de rätta orden. Tycker du gör det här :) det var bara det! // therese

2009-11-20 @ 18:37:27
URL: http://thnielsen.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0