Från mitt anteckningsblock inatt.

"Jag är inte den som ger upp så lätt, jag minns inte när jag gav upp på riktigt sist. Men ändå vet jag att jag varit uppgiven, flera gånger. Men jag ska fan inte ge upp nu. Jag är inte en sån person. Jag känner mig ensam nu,jag har varit sjuk och hemma sen i fredags. Jag skummar igenom min mobillista och funderar på någon jag kanske kan smsa eller ringa. Där står hans namn, och hans nummer. Han som skrattar när folk tar livet av sig, eller åtminstone inte tar det så allvarligt. Jag skulle vilja vara som han. Han skulle förstå mig nu.  Men det är försent och han sover förmodligen. Jag vill inte störa. Inte vara jobbig så jag fäller tysta tårar och bläddrar vidare. Jag har ingen.

Ny regel! Aldrig bläddra igenom mobilen när jag känner mig ensam. Jag kommer bara känna mig ensammare. Men ändå har jag han här nu. Han med stort H.

Hans andedräkt mot min hals. Sover djupt.
Vacker som en dröm. (men är det allt?)
Det vackraste jag någonsin sett.
Så avslappnad, så tung.
Jag som trodde att hans tyngd skulle trösta mig, men den krossar mig bara inatt.
Jag inbillar mig själv trygghet ändå.

Jag skulle kunna väcka honom, men han skulle inte förstå. Han är inte en av dom som skrattar åt tunga saker. Han tror att jag är glad bara för att jag ler. Världens falskaste leenden. Ensamheten tar över. Hur kan man vara så förstådd men ändå missförstådd? Så speciell men ändå vanlig? Så falsk men ändå ärlig?
Är det här jag?

Jag minns när du och jag hade det så sjukt bra tillsammans, när vi skrattade och gjorde saker tillsammans, när allt inte handlade om sex för dig. Vi hade kunnat besegra hela världen, för vi var så sjukt bra. Du och jag, men det är länge sen nu. Jag borde släppt dig, men det är svårt när vi får dom här "återfallen" Är det min enda trygghet? Att inte kunna släppa taget om dig? För att jag vet att våran historia alltid kommer upprepa sig, igen och igen och alltid sluta med tårar. Jag blir inte förvånad längre.

Trots det så önskar jag att du den här gången vore någon slags... feberillusion. Men jag kan känna ditt hjärta slå. Jag önskar att du vaknar snart, och bara går... Jag känner mig som en billig prostituerad, och du kommer fortsätta vara... bara en dröm."