Jag fäster mig inte vid människor. I really don't. Det jobbiga med det är att jag ibland känner mig ensam, det bra med det är att det inte gör ont, när det annars skulle ha gjort ont, som när människor sårar, ni sårar inte mig. Men idag började jag gråta när jag såg miffo, när tjejen, Carola vaknade upp efter sitt självmordsförsök och hade sitt svin till pojkvän vid sin sida. Hon hade iaf någon där som tyckte om henne tillräckligt mycket, trots att han var ett svin. Och trots att det inte var den killen som hon ville ha vid sin sida. Hon hade iaf någon vid sin sida.

Jag blev riktigt full ikväll, kvartersfest. Liveband, bajamajor, hoppborgar och öltält. Det var riktigt trevligt faktiskt, om man bortser från vissa saker, som alltid. Alltid dessa vissa saker, och jag är lipig nu, för jag känner mig ensam. Det är det som är fel med tystnaden i en lägenhet. Jag har Humlan iaf och hon ligger och sover brevid mig, och är otroligt söt. Som alltid. nu ska jagförsöka sova, har nämligen tvättstugan imorgon.

Nej, jag tar inte åt mig, jag är så stark så stark. Jag gråter aldrig.