Jag har äntligen insett något... Även fast det här är så sjukt länge sen.
Medans jag blev mer och mer kär i dig tyckte du förmodligen bara att det var roande vilken effekt du hade på tjejer. Vad du kunde få dom att göra för dig. Du lekte med mina känslor hela tiden, jag har inte velat tro det innan.. Men jag är så övertygad så att... det gör riktigt ont nu. Som när du bestämde att vi skulle ses en dag, jag åkte till sundsvall för din skull och du "glömde bort det" på kvällen tyckte du att jag betedde mig konstigt mot dig... och frågade vad jag gjort under dagen.. När svaret var att jag varit i sundsvall utan att få tag på dig, låtsades du som att vi inte bestämt nåt...

 Jag bara hatar dig så jävla mkt. Du förstör för mig fortfarande fast du inte ens finns i mitt liv och jag önskar att jag aldrig nånsin fått kontakt med dig. Det är jobbigt, för jag får massa flashbacks hela tiden om allt vi sa och alltvi gjorde. Men från och med nu tänker jag bara fokusera på det negativa. Jag hatar att det finns en bit av dig kvar i mig som liksom gnager och äter mig upp inifrån. Det gör så jävla ont. Grejen med dig är att allt var negativt, kan bara komma på en enda sak med dig som inte gör ont... Och det var när du sa att du ville vara min, men nu vet jag att det också var en lögn.

Jag var bara någon du lekte med.

Jag har alltid hittat ursäkter för ditt beteende, jag har försvarat dig inför mina vänner. Nu önskar jag att jag inte gjort det. Alla såg det jag inte såg.