Ångrar jag mig? - Nej, verkligen inte.
Jag går, för att jag inte vill göra saker och ting värre än dom är. Vilket jag ALLTID gör om jag stannar. Som jag konstaterat förut blir vissa saker värre än dom är när man går, men jag resonerar att det hade ändå slutat så, fast mer långdraget om jag hade stannat.

Är jag upprörd? - lite kanske.
Jag gick emot mina principer två gånger, för något som visade sig vara för en idiots skull, två gånger låter inte mycket, men det är mycket för mig, och kämpigt. Vanligtvis bryter jag direkt när det är något jag inte gillar. Och som sagt, han visade sig vara en respektlös idiot, dessutom jävligt ytlig och ,hånfull,ointelligent och socialt efterbliven. - Ja, jag är sur.
Och jag GÅR när jag blir sur.

NEJ. från och med nu håller jag mig till enbart vegetarianer, det är garanterat lättast för alla. Jag måste sluta chansa på folk, det leder faktiskt aldrig till något gott. OCH NEJ, jag är inte cynisk. Människor är inte värda att man chansar på dom, för dom kommer aldrig någonsin göra något vettigt av det.

Jag är less på att folk utnyttjar mig, eller gör illa mig. Jag är less på att jag låter folk utnyttja mig, att jag tänker att "det kanske inte är så ändå"

Ja, jag överreagerar kanske, och just det här var inte så farligt... det var bara... att det här, tillsammans med allt annat... blev för mycket. Nu tänker jag baka kladdkaka, och krypa ner i sängen och aldrig någonsin kliva upp igen. bläääh. Bara jag och min kladdkaka <3