Nästa gång jag har chansen så ska jag ta den.Tredje gången gillt va? Det slutar ju ändå alltid i tårar hur man än gör. Jag vet när jag har förlorat. Jag känner mig tankspridd och lite uppgiven. Jag hatar mig själv när jag förstör för mig själv, och jag tänker varken böna eller be. Jag tänker bara se till att det inte händer igen med någon annan. Det här är ett sånt där inlägg där det tar så lång tid att skriva så få ord.

Jag har bestämt mig för att inte vara rädd för att bli kvar här, det är trots allt inte det absolut värsta som kunde hända.

Aja, nu ska jag krypa ner tror jag. Mår sjukt illa... Bara en liten stund till. I värmen som saknas.